Efter en helt underbar helg med en massa snö ute så ligger jag nu äntligen nerbäddad isängen. Huset är för ovanlighetens skull tyst. Barnen sover gott och Emil likaså. Jag borde också sova men har av någon anledning börjat få svårt för att somna på kvällarna. Hoppas det vänder snart.

 

I fredags beslutade sig Milo för att det var dags att skicka sina nappar till "toppebää". Ingen vet vem detta är. Ibland är han gammal, ibland liten men M har pratat om honom sedan den dagen han började prata. Jag hade köpt med mig ett blått kuvert hem från jobbet som vi la alla nappar i. Sen fick M skriva namn och adress för att sedan cykla bort till affären och lägga denna på brevlådan. Allt var frid och fröjd tills vi kom hem och han inser att det inte finns några nappar kvar. En arg och ledsen kille vill hämta hem dem igen, men med lite lek och godis som muta glömde han av dem och sedan dess har han inte frågat något mer. Gissa om vi är förvånade här hemma! M som alltid varit helt napptokig. Önskar nästan att vi tagit bort dem tidigare för han är så mycket gladare! Pratar hela tiden och sitter inte alls framför tv:n lika mycket.

 

Idag på förmiddagen var vi på Klittebadet med båda barnen. Stella var väldigt skeptisk till en början men ville efter 3 timmar inte hem! Vad är det som sker tänker vi? Hon flög runt som bara den och doppade huvudet och lekte precis lika bra som M gjorde. Väl i duschen fick jag till och med tvätta håret på henne utan skrik. En magisk förmiddag helt enklet. Eftermiddagen bjöd på en skön promenad för min och Stellas del medan killarna gjorde en snögubbe här hemma. En massa bus och skoj här inne efter de. Två glada barn helt enkelt vilket betyder två glada föräldrar också.