Idag har vi haft en mysig dag här hemma. Sofie kom ner med sina barn för lite lek och fika på förmiddagen. Det kändes nästan som förr när man var mammaledig. Dagar som denna kan man sakna även om det inte alltid var så glassigt. Nu har man så mycket mer energi till barnen. Man vill måla, leka, busa och allt som man gjorde varje dag innan. Milo är inne i en period där han vaknar tidigt för att kunna få lite mer egentid med mig i soffan innan Emil & Stella vaknar. Vi brukar kolla film och ligga under samma filt. Jag med en kopp kaffe och han med lite juice. Från ingenstans brukar han säga;

- mamma, jag älskar dig!

Hjärtat smälter och jag tänker att detta är meningen med livet. Allt jobbigt är värt detta! Stella ger en massa kramar och pussar just nu, men hon vill inte hem från dagis längre. Skönt att hon gillar att vara där så slipper man det dåliga samvetet på jobbet.

 

Jag hade ingen motivation alls till att träna idag. Kroppen kändes seg och benen tunga efter veckans pass. Det blev ju inte enklare att ta sig ut efter att jag krupit ner under Milos täcke för att läsa saga. Gymmet får bli imorgon efter jobbet istället. Lyckades att ta mig ut på en liten löprunda bara för att rensa huvudet och samla lite energi till att lägga in mitt nya grundschema i tempus. Nu hoppas jag att alla är lika nöjda och glada som jag är med denna dagen.

 

 

Tack för sällskapet idag Sofie!