Jag säger det ofta men jag måste säga det igen. Shit vad tiden går fort! Vi har redan bott i huset i ett helt år! Och då menar jag ensamma. Vi stormtrivs här nere. Barnen älskar det nog nästan ännu mer än vad vi gör. Stora lekytor, massa kompisar. mysiga grannar och supernära till dagis. M cyklar så fort det inte är allt för kallt, halt eller blött. Det är verkligen smidigt att inte behöva ta bilen när du ska hämta eller lämna dem. Vardagslyx för en småbarnsförälder!

 

Vi har börjat känna att huset tillhör "oss" mer och mer. Nu har vi renoverat allt utom källaren och garaget invändigt. Ute har vi inte gjort något alls än, men det är inget som behövs göras utan det är mer en utseende fråga. Både jag och Emil skulle vilja måla om huset, men jag tror att vi måste skjuta upp de projektet till nästa sommar. Tanken var väl att vi skulle göra det nu detta året, men med tanke på hur hösten varit och hur vi fortfarande har det här hemma så ska vi nog bara försöka ta det lugnt. Umgås med barnen, hitta på roliga saker och samla ny energi. Förra året sa vi att "detta året ska bli året då allt vänder och allt lugnar ner sig". Detta året säger vi ingenting. Istället tar vi dagarna som de kommer så får vi se hur allt blir sen.

 

Huset rymmer redan så många minnen och så mycket känslor. Både bra och dåliga såklart, men man får inte glömma att alla motgångar gör en starkare. Även då livet känns väldigt tufft och man bara vill ge upp så bor nu hela familjen tillsammans och vi har nu två helt friska barn. Bara de är värt allt som vi gått igenom!