I fredags så var det dags för det årliga luciatåget på dagis. Så mysigt och Milo var superladdad i år! Han höll ett långt framträdande för oss hemma kvällen innan då vi övriga familjemedlemmar fick gå med i tåget men inte sjunga. Han höll en lapp med lite anteckningar på där det stod i vilken ordning han skulle sjunga låtarna percis som hans fröken Anna gör på dagis. Sötnöt!

 

M är ju ganska blyg av sig när det är mycket folk som han inte känner. Så har han alltid varit, väldigt lik mig skulle jag tro. S däremot är raka motsatsen. Hon flög upp på scenen och skulle vara med och sjunga och brydde inte sig det minsta om att det satt en massa föräldrar där och lyssnade. Galet hur lika som ändå så olika de är.